Hur bra som helst

En bok som jag berörts av är Avig Maria av Mia Skäringer. Hennes förra bok Dyngkåt & hur helig som helst har sålts i hela 200 000 ex! Jag har tyvärr inte läst den, orkade inte heller se klart showen med samma namn när den visades på tv. Förstod inte det fantastiska i den utan tyckte det var mest gapigt och pinsamt... Men efter att ha läst Mias andra bok ändrade jag mig. Det hon skriver är okonstlat, rent och rakt från hjärtat. Helt plötsligt fick scener i föreställningen en helt annan innebörd än vad jag i min trångsynta värld uppfattade dom som. Med facit i hand så fastnar liksom skrattet i halsen - i efterhand.

Det är lätt att känna igen sig i mycket av det Mia skriver. Inte minst i kampen mot det ständigt (eller åtminstone ofta) dåliga samvetet som man ( läs jag) som mamma brottas med. Själv kommer jag på mig med att springa genom livet som en annan Alfons Åberg med ett ständigt "jag-ska-bara"- svar till hands när barnen kallar. Nu menar jag inte att man måste släppa allt man har för händer för att vara mer med sina barn, men det tål att tänkas på. Det gör det. Definitivt. Tiden går, klockan tickar. Eller var det bara mina egna hjärtslag som ekade....?

I avsnittet Jag bugar för min mamma och arbetarklassen beskriver Mia bland annat sin mammas arbete som städerska. Hon, som måste vara klar innan resten av världen vaknar och allt ska vara rent. Om känslan av att åka hem tusen spänn rikare från bingon. Kunna laga glasögon på riktigt istället för med tejp. Eller bara skita i det och köpa en ny tröja istället. Om att lära sig att kämpa. Längta. Vänta.

Jag tror jag måste läsa boken och beröras igen. Förlåt Mia, för att jag dömde dig så fort! Du är hur bra som helst!