I köksfönstret står den gamla kyrkan och lyser. Barnen tittade undrande på mig när jag plockade fram den och bara var tvungen att testa om den fortfarande funkade. Och det gjorde den! Stilla natt, hördes det plinketiplonkande. Inte är det vackert inte, men ändå...barndomsjul! Jag minns att jag älskade att lyfta på det lilla taket till klockstapeln och se hur spelverket surrade och knäppte därinne. Det var nästan magiskt! Mina barn har ju förstås helt andra saker att roa sig med så kyrkan den får jag nog ha för mig själv.
så mysigt när det finns grejer kvar från man var liten,,vi hade oxå en kyrka,,hm undra vart den tog vägen...Kram
SvaraRaderaDet är fint med minnen :)
SvaraRaderaHa det gott /Maja
Hej Maria, jag har en precis på pricken likadan kyrka som jag har fått, (den är gammal)när jag var liten flicka. Spelverket fungerar fortfarande, mina vuxna söner säger att den kyrkan det är deras julminne.
SvaraRaderaKram
Jag har aldrig haft en sådan kyrka, men någon vi kände hade och jag var fascinerad av den också. Sådant där speldoseljud är ju kanske inte vackert, men nostalgiskt.
SvaraRaderaJust ja. Kyrkan har vi ju glömt att ta upp. Det måste vi fixa.
SvaraRaderaKram
Hej min ..Kika in på min blogg idag,,överraskning till dig..kram
SvaraRaderaGrattis till den fina vinsten på Bloggen: Mitt Liv i Fare!
SvaraRaderaDen där kyrkan är nog ett härligt barndomsminne för många! Fin är den!
SvaraRadera//Linda