Påminnelser

Min kökssoffa med mormors virkade mormorsfilt

Att göra roliga saker innebär ofta för mig att det nödvändiga får prioriteras bort. Mamma har berättat att mormor var av ungefär samma slag. Hon kunde lägga sig på kökssoffan med en bok eller ett korsord för att sen flyga upp när nån kom på bron, oväntandes. Nån som skulle se att disken inte var diskad, bordet inte avplockat, de sju sorters kakorna inte bakade...

Nu är mormors hus till salu, huset som morfar byggde. Tittar på bilderna på Hemnet, har skrivit ut och sparat dem :) Känns konstigt att se och försöka förstå...

I minnet går jag uppför bron, håller i mig i det målade järnräcket. Hör hur dörrklockan ringer, det går inte att kika in genom ytterdörrens gulfärgade glas. Går in i hallen, fortsätter genom köket, matrummet och in i vardagsrummet. Kikar in i skrubben bakom draperiet. Smyger uppför trappan till övervåningen. Fönstren kantas av porslinsblommor, doktor Westerlunds hälsoblomma, pelargoner...I köket står bordet med vaxduken, tekopparna, burken med hembakade skorpor. På balkongen blommar petuniorna - rosa, lila, randiga, röda. Solen skiner alltid. Äpplena är alltid mogna. Krusbären, vinbären, smultronen. I trädgården blommar rosor, flox och pioner. Vi sitter i den blåa hammocken och fikar hallonsaft och sockerkringlor. Kaffet är hett i Blå blom kopparna.

Jag hoppas att den som tar över, låter huset få vara som det är utan enorma ingrepp som ibland tyvärr görs utan större eftertanke. Förmodligen kommer köket att få högblanka vita luckor och rostfria vitvaror, grusgången asfalteras, de hundraåriga äppelträden sågas ner. Men det spelar egentligen inte någon större roll, för i mitt minne kommer de alltid att stå kvar, knotiga och tyngda av Transparente Blanche och Cox Orange.

Morfars mjölkhämtare står i mitt fönster - G.Kling, Lillån