Omstart

Nä hörrni, nu är det väl ändå dags för mig att ta bladet ur munnen ;)  Jag hade nästan trott att förra inlägget skulle vara det sista. Men så blev det inte. Har förstått nu att Facebook inte kan ersätta bloggandet, för jag saknar det!
Ibland bjuder livet en på ett riktigt lappkast och antingen parerar man det galant och drar en suck av lättnad, eller så faller man hårt och platt och försöker kravla sig upp på vingliga ben för att tålmodigt försöka igen...

Jag har en ny utsikt nu från mitt köksfönster, borta är hästarna i hagen. Istället är stan på fem minuters avstånd, men jag trivs, det gör jag. Känner att ja, det här, det kan nog faktiskt bli hemma på riktigt.

Sköt om er - och vi hörs igen!