torsdag 1 december 2011

Nedräkning

När jag var liten var nog det här dagen med stort D. Det vill säga det var allting började... Julafton som känts oerhört långt borta blev plötsligt verklig på nåt sätt. Det var tillåtet att öppna första luckan i julkalendern, bara 23 kvar...



I köksfönstret står den gamla kyrkan och lyser. Barnen tittade undrande på mig när jag plockade fram den och bara var tvungen att testa om den fortfarande funkade. Och det gjorde den! Stilla natt, hördes det plinketiplonkande. Inte är det vackert inte, men ändå...barndomsjul! Jag minns att jag älskade att lyfta på det lilla taket till klockstapeln och se hur spelverket surrade och knäppte därinne. Det var nästan magiskt! Mina barn har ju förstås helt andra saker att roa sig med så kyrkan den får jag nog ha för mig själv.


8 kommentarer:

  1. så mysigt när det finns grejer kvar från man var liten,,vi hade oxå en kyrka,,hm undra vart den tog vägen...Kram

    SvaraRadera
  2. Det är fint med minnen :)
    Ha det gott /Maja

    SvaraRadera
  3. Hej Maria, jag har en precis på pricken likadan kyrka som jag har fått, (den är gammal)när jag var liten flicka. Spelverket fungerar fortfarande, mina vuxna söner säger att den kyrkan det är deras julminne.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag har aldrig haft en sådan kyrka, men någon vi kände hade och jag var fascinerad av den också. Sådant där speldoseljud är ju kanske inte vackert, men nostalgiskt.

    SvaraRadera
  5. Just ja. Kyrkan har vi ju glömt att ta upp. Det måste vi fixa.

    Kram

    SvaraRadera
  6. Hej min ..Kika in på min blogg idag,,överraskning till dig..kram

    SvaraRadera
  7. Grattis till den fina vinsten på Bloggen: Mitt Liv i Fare!

    SvaraRadera
  8. Den där kyrkan är nog ett härligt barndomsminne för många! Fin är den!

    //Linda

    SvaraRadera